11.18.2015

FROM DUST TO GOLD








det känns som att jag går sönder, - & blir till, 
som om och om igen, om dagarna nuförtiden.
jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv.
å ena sidan dansar en liten rundor där inne så att magen böljar.
jag stryker över huden i det alldeles gyllene morgonljuset,
berörs djupt av vad som nog är en hand, en som drar sina fingrar
längs min insida. känner på mig som jag känner på honom.
hänger upp den minsta lilla ull-väst jag någonsin sett på en mood board,
och sitter och bara stirrar på den från sängkanten. det går inte in ändå.
om ungefär två månader ska jag bli mamma till en pojke.

å andra sidan rapporteras det sedan, till morgonens första te,
om en nattlig raid i paris. om självmordsbälten och master minds.
skuggorna drar närmare när lilla musan skickar meddelanden från just paris,
- & lillasyster om en utrymd terminal på kastrups flygplats.
världen mörknar.






å ena sidan blir jag till i ena stunden,
- lyfter kameran och fångar något.
och precis allt glimmar av möjligheter och impulser.
då känner jag en enorm lust att finnas här igen bland annat.
finnas bland Er och berätta, skriva, visa fotografier.
jag bankar kardemumma-kapslar i morteln och
gör den godaste koppen presskaffe jag någonsin fått ihop.
allt på något vis.. fungerar. jag tänder ljus i den dunkla studion.
jag sätter på musik, - & mig själv tillrätta i får-fällen framför datorn.
och så går jag sönder igen.

det är precis så den känns. den där å andra sidan
som att alla riktade tankar, alla idéer med syfte,
alla känslor som jag nyss satt ord på,
- blir till stoft & ingenting på två röda
{eller är de svarta?} sekunder.








jag söker tillflykt i arbetet som alltid då.
lägger timme uppe på timme av redigering & sortering. 
ler över fotografier från öknen och kliar mig i huvudet över moms. 
tänker på 'vackra rum' som det pratats om, - reflektioner som stannat kvar i mig.
att de här världarna vi skapar här inne, kan få vara bara vackra rum.
kanske till och med måste få fortsätta vara just det, behöver vara just det.
ännu mer så, när världen mörknar och det känns som att de vardagliga,
vanliga tankarna blir till stoft & ingenting.

det är nog där jag hamnar när jag väl skriver ner det såhär.
så klart måste det få vara ljust, lätt och vackert.
glimma guld i sprickorna. ett citat dyker upp för mig;


Darkness cannot drive out darkness;
only light can do that.’ 
(...)
- martin luther king, jr






hur tänker Ni?
Ni som tar del av och läser?
.. och Ni som själva skapar såhär? 

jag älskar när Ni tänker högt med mig.

med kärlek,

h




image n°1 | i fastened linen around an ugly cork board for yet
another mood board - completely inspired by this ace |
image n°2 | extra portrait i made for fira a/w '15 fall in bloom
image n°3 | sneak peek at fira s/s '16 secret desert |
blouse by fira (upcoming s/s'16) | crystal crown is my private one
by flight of fancy - bought on free people
image n°4 | portrait for an all new project to come in 2016
model & muse | lina lindholm
hair & mua | jossi madsen
© hannah lemholt photography




//




it feels like i break apart, - and become all over again
as if over and over, these days.
i don’t really know what to do with myself.
on the one hand, someone is dancing around in there
so much now that my belly billows.
i stroke the bump in the all glowing morning light,
touched deeply by what is probably a tiny hand, one that draws
its fingers along my insides. getting acquainted with me, as me with him.
i pin the smallest woolen vest i’ve ever seen onto a mood board,
and sit and just stare at it from the edge of the bed. it doesn’t sink in anyway.
in about two months i’ll be the mother of a little boy.

on the other hand, it’s then broadcasted, along with the morning’s first tea, 
news on a nightly raid in paris. 'suicide belts' and 'masterminds'.
the shadows draw closer when the little muse sends messages from that paris,
- and baby sister e from an evacuated terminal at copenhagen airport.

the world darkens.




on the one hand, i become in one moment,
as i lift the camera and capture something that moves me.
and right then everything glimmers of potential & pulse.
then i feel a big desire to be here again, among other things.
be here with you and tell the stories, write, - & show photographs.
i pound cardamom capsules in the stone mortar and make
the most delicious cup of press coffee i think i’ve ever pulled off.
everything somehow just.. works. i light candles in the obscure studio.
i put music on, - & myself in the cosy sheepskin seat in front of the computer.

and then i break apart again.

cause that’s exactly what it feels like. that on the other hand.
like as if all of my bearing thoughts, all my ideas with a purpose
and all the feelings that i’ve just managed to arrange into words,
- turn into dust and nothing in the space of two, so called,
red 
{or are they black?} seconds.




i seek refuge in my work, as always then.
i add hours up on hours of editing and sorting.
i smile over photographs from the desert
and scratch my head over the VAT.
i think of ’beautiful rooms’ as it’s talked about on social media,
- reflections that has stayed on with me.
that these small worlds in the world that we create here,
can get to be just that; beautiful rooms.
perhaps even must continue to be just that, need to be just that.
even more so when the world darkens
and it feels like those mundane, everyday things and thoughts,
- turn to dust and nothing.

yes, that's probably where i end up, once i write it all down like this.
of course that which is light & beautiful must be shown and shared.
gleaming gold in the cracks. a quote comes to me;


Darkness cannot drive out darkness;
only light can do that.’ 
(...)
- martin luther king, jr




what’s your thoughts..?
you that partake like this & read..? 
.. you that create like this yourselves..?

i so love it when you think out loud with me.

with love,

h




16 kommentarer:

  1. Jag tittar inte på nyheterna längre. Inte för att jag inte bryr mig men för hålla mina tankar fria från rädsla. Jag tittar på mina tankar utifrån. De flesta som förr malt om och om igen uppmärksammar jag och låter sedan passera, utan att ge dem någon energi.( det är sällan de återvänder efter det) Jag finner ett sån inre frid av att inte oroa mig över saker längre. Jag försöker vara i nuet så mycket jag kan. Jag fick ett meddelande av min mammas väninna som gick bort i våras( jag har fortfarande inte berättat det för någon än) när jag mediterade i en park för några veckor sedan. Hon sa : Lev i glädjen! Så med det sagt så säger jag detsamma till dig. Lev i glädjen att din son snart ser världen för första gången. Snart är ni tre och den villkorslösa kärleken som ni kommer känna för er son är större än något ni någonsin känt. Kram

    SvaraRadera
    Svar


    1. tack, fina Du ..

      .. först för att Du stannar till här och tar Dig tid att skriva
      ner, - & dela Dina egna funderingar ..

      .. för tänkvärda ord ..

      .. & för den lycka Du önskar mig och oss..

      .. tack .. !

      och ja, precis så, precis där, är jag nu, - & är jag det
      inte är det d e t jag har i sikte, som riktmärke, - & dit
      jag tar mig, om och om igen, varje dag; till lyckan,
      förväntan och kärleken över ännu ett liv.

      än en gång, - stort TACK
      och varm kram,

      hannah


      Radera
  2. as I told you, Honey...let us be the love and
    spread in the world as well as it is possible,
    as good as we are able to do this -
    will you promise me?
    We Need to be more Lovers in this world -
    and I refuse me to see only darkness -
    I know it will be bright again.
    Let us Focus on the beautiful things...
    all the Little ones...and the bigger ones...
    let us seek them and we will find!
    oh and now I am really excited...
    excited about this Little men
    who is on his way to us!
    Sending you a big hug and a kiss!
    everything will be good.
    x
    t.

    SvaraRadera
    Svar


    1. definitely promise, sweetheart, - always.
      it’s hardest in your completely private dark moments,
      which is what i’ve been struggling with lately; with some
      pregnancy hormones sprinkled on top. *smiles*
      .. but then again, - i guess that’s right where it starts.
      or has to start. with yourself.

      thank you for always spreading light, happiness,
      generosity, - & spirit..

      and yes, - a little mini man.. *smiles* now that we
      know it couldn’t be any other way..

      xxx


      h


      Radera
  3. You describe it so well,
    these contradictions,
    the light & the shadow.
    I've had a media fatigue as of late,
    don't want to read to much,
    not so that I'd ignore what's going on around,
    but yes, to hold fast to the beauty and love
    that's around, that is far greater...
    And thankfully has surfaced in the feeds & blogs
    & conversations with people since these awful news...
    Light & love so much greater than the darkness.

    Gosh, I love the notion of "beautiful rooms"...
    And they don't have to be fake and unreal at all,
    but, yes, even vital in times like these...
    Upholding that which is beautiful, inspiring,
    soulful, light... x

    SvaraRadera
    Svar


    1. thank you so much for your words, sweet rebecca..
      .. truly, - it means a lot when making the effort to
      speak about things that aren’t that.. easy.
      cause i feel that too; the fatigue and am very aware
      that (i think-) a lot of people are feeling it at the moment..

      .. so it means an extra lot on days like these,
      on 'posts' with thoughts like these, - to get feedback like
      yours. to get your thoughts in return. thank you.

      yes.. beautiful rooms.. me too..
      exactly, - they can be very real and honest. much needed,
      i believe..

      much of that Love & Light,

      h

      xxx


      Radera
  4. Svar


    1. yes ! *smiles*

      now that we know it feels like
      of course, it has to be a boy.. :)

      thank you, yet again, sweetheart..!

      x


      Radera
  5. "thinking out loud with you"...you and your sister hold the key for me in blogs that are my favorites...BEAUTIFUL words, with such BEAUTIFUL FINE PHOTOGRAPHY.
    personally: I painting 2 little works in my art journals after the Paris Incident. Letting go, yet continuing to pray over all the atrocities. I was never able to carry a baby, but we adopted a little girl (who is such a tomboy) who brought our entire family back to life after losing her grandfather.
    THANK YOU for continued heartfelt ART. XOXO

    SvaraRadera
    Svar


    1. wanda,

      thank you, so much, for thinking out loud,
      - and so beautifully & generously at that..!
      (i will send a little message to my baby sister
      right after this by the way)

      thank you for your kind words and also for sharing
      some of your story and life.

      .. and the ’letting go, yet continuing to pray..’
      i hear you. sounds and feels wise.

      wishing you all the best,
      - & you and your loved ones a beautiful, inspiring,
      peaceful autumn,

      hannah


      x


      Radera
  6. oh i can feel the ebb and flow of your light and energy here.
    i feel it too, though i am not expectant but grieving the loss of my pet.
    what is saving me, centering me, is a new spiritual practice: centering prayer.
    i am finding a vast interior spaciousness which is allowing me to let go of what must go.
    compulsive thoughts, negativity, dualistic mindedness, judgement, unconscious clutter.
    i'm leaning into joy (which i think looks more like confidence, trust, and emotional middle ground than moments of 'high')
    sending peace.

    SvaraRadera
    Svar



    1. thank you for your thoughtful
      and meaningful words, michele..!
      been thinking if meditation might
      be something for me..

      ’unconscious clutter’.. i like that..

      i am sorry about your pet
      (cause oh how you can miss them),
      - & wish you a lot of Love,

      hannah


      Radera
  7. beautiful soulful inspiring post Michele ;)

    SvaraRadera
  8. att jag har missat detta, Finaste Hannah, dessa tankar och att du väntar en liten pojke. Är så lycklig för din skull! minns själv när vi fick vetskapen
    att vi skulle få en pojke, jag? jag kunde inte smälta det på länge,
    jag som växt upp med systrar och inte alls kunde relatera till små skrikiga pojkar som leker med bilar och svärd...
    det var så vi kände, visste inte alls hur det skulle vara och hur man skulle uppfostra.
    Men det kommer ju som tur är helt naturligt och att bara tanken på att jag har två pojkar här hemma som jag älskar så gör mig varm. Trots det har jag fällt tårar
    i dag över koppen med rött julte, en vecka av prövningar av min egen styrka och en liten pojke som stretar emot vad jag än säger och gör.
    I bland är det tufft och man har svårt att få energin att räcka till att vara en bra mamma, men som tur är så är det perioder och av allt svårt så
    blir man starkare.
    Kan bara hålla med i ditt citat...

    ’Darkness cannot drive out darkness;
    only light can do that.’

    All lycka till dig finaste!
    Tänker på dig och det vackra du bär inombords,
    kärlek!
    Anna

    SvaraRadera
    Svar



    1. fina, fina anna.. Din timing, - fläckfri .. satt just och funderade ..
      plitade ner ord här, med huvudvärk och hela röriga nystan av
      tankar. tack för Dig. precis just nu.

      och all den där lyckan, all den där kärleken,
      - tillbaka till Dig..

      med en varm kram,

      hannah


      Radera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...