2.10.2014

MERMAID LIFE





the little muse for fira s/s14 mermaid life | dress & jewelry fira | shell bracelet & bone necklace LW s/s14 coming soon 






jag minns henne väl.
den där flickan som skulle fylla fjorton till hösten.
hon som tidiga sommarmorgnar, innan någon annan vaknat,
innan världen ens vaknat tycktes det, gick ner barfota till stranden,
i bara morgonrocken. hur hon naken vadade ut
och sedan bara låg där och flöt,
blinkandes vatten mot himlen, medan solen gick upp.

jag minns henne tydligare än andra skepnader.
jag minns de stunderna tydligare än många andra delar av livet.
hon gjorde mycket som ingen visste. bara för sig själv.
kanske är det därför det ibland känns som att hon fortfarande finns där,
därför jag minns det så tydligt. för att hon var så självklar.
som att om jag bara åker dit, till den där stilla stranden, 
till huset vi bodde i, med fyrahundrafemtio steg till havet.
då skulle hon vänta där på mig.

den där flickan var jag.











Du måste kunna flyta, hannah.
simma är väl bra.. men Du måste framförallt kunna flyta. 
sa mamma alltid när jag var liten, yngre än morgonbaderskan.
att flyta är att överlämna sig. flyta först. sedan älska, sa hon.
det ena kan inte existera utan det andra. 

så jag flöt.
nästan varenda morgon den där sommaren
flöt jag mig igenom soluppgången.
och det var precis så, att överlämna sig.
att tyst, naken, gå ut i vattnet tills jag inte längre bottnade,
tills allt blev svalt & dämpat. att sjunka ner; vara omsluten av vatten.
och sedan stiga mot ytan. att stanna till i gränslandet; öppna
ögonen just mellan hav & luft, med vatten hängande
som regndroppar i ögonfransarna. likt en krokodil, glida obemärkt.
att släppa taget om kroppen tills tårna dyker upp även dem
och sedan bara sväva där på rygg, tyngdlös. 

lev denna viktlösa ro. alltid.
lev denna krusning av vattenytan.
andas, flytandes det lugna vattnet.
men följ vågorna när väl de kommer.
in mot land. 

skrev trettonåringen i sin dagbok. 








och nu är hon här. nu skriver hon här. för så klart är hon med mig.
morgon-baderskan. dagboks-skriverskan. 
när lilla musan släpper blusen på stranden och havet slår
upp över fötterna och vi glömmer bort allt annat. 
då överlämnar vi oss. då flyter vi.



kärlek,


h




shoot : fira s/s14 mermaid life
model : lina lindholm | hair & mua : belinda stigborn
dress, shorts, belt & jewelry : fira s/s 14
 birds of a feather bone necklace : LW s/s14 : coming soon
vintage shell bracelet / arm piece : LW s/s14 :coming soon
big shell necklace / wall piece white warrior : LW
words on vintage paper : mermaid lyrics | yuna
all images : © hannah lemholt photography 

the beautiful feather is hand drawn by sara




//



i remember her really clearly. 
that girl who would turn fourteen come autumn. 
she who, on early early summer mornings,
before anyone else had wakened, before the world was even awake it seemed,
- would walk down barefoot to the beach, in just her kimono.
how she waded out naked and then just lay there, floating, 
blinking water at the sky, as the sun rose. 

i remember her so much more clearly than other passing guises. 
i remember those moments more clearly than many other parts of life. 
she did many things no one knew about. only for herself. 
maybe that’s why, sometimes, it feels as if she’s still there, 
why i remember it all so distinctly. because she was so self-evident. 
as if were i to go there now, to that tranquil beach, 
close to the house we lived in,  450 steps to the ocean, 
~ then she would be waiting there for me.

that girl was me.



you must be able to float, hannah. 
sure.. swimming is a good thing. but above all, you have to be able to float. 
mom always said when i was a child, younger than the morning bather. 
to float is to surrender. to float first. then to love, she said. 
one can not exist without the other



and so i floated.
almost every morning that summer,
i floated into & thru sunrise. 
and it was just that.. to surrender. 
to silently, naked, wade out into the water until i no longer
could reach the bottom, until everything was cool and subdued.
to sink, being encased by water. 
and then to rise to the surface. to stay there, in boundary country;
open your eyes right in between sea & air, with water hanging 
like raindrops in the lashes and like a crocodile, glide unnoticed. 
to let go of the body until the toes turn up too, 
and then just soar there, on your back, weightless.


live this weightless tranquility. always. 
live this ripple of the surface. 
breathe, floating the calm waters. 
but follow the waves once they come. 
towards land. 


the thirteen year old wrote in her diary.


and now she's here. now she writes here.
because of course she is with me. 
the bather of mornings. the writer of so many diaries.
when my little muse drops the blouse down on the sand, 
the waves crashes over our calfs and we forget everything else. 
then we surrender ourselves. then we float. 


x,


h







23 kommentarer:

  1. Blir alltid glad när jag ser ett nytt inlägg från dig - substans och känsla. :-)

    SvaraRadera
  2. Så underbart vackert!
    Tack.

    kramar

    SvaraRadera
  3. jag tappar andan en stund och måste samla mig. Hon var bra vacker den trettonåriga Hanna med, hon var bra duktig med orden redan då.
    Tack snälla för allt du delar med dig av. det vackraste.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar


    1. tack .. det var fint av Dig.
      hon var ganska 'tänkig', tror jag.. :)

      tack för att Du är här.


      kram,

      h


      Radera
  4. Åh jag blev helt mållös.. Så otroligt vackert! Det finns en stor vishet i det du skriver. Jag tänker också ofta på hur jag var som yngre och inser att mycket av det finns ännu kvar. Då som 13-åring var det bara mer "naket" på något sätt än vad det är nu. De kloka orden som din mamma sa skall jag skriva upp så jag kommer ihåg att säga dem till min dotter då hon blivit lite äldre. Kram <3 och tack för att du delar med dig av allt vackert som berör. <3

    SvaraRadera
    Svar


    1. absolut .. vi bär ju det, den där lilla,
      med oss inuti.. förhoppningsvis alltid. :)

      ja, det ä r faktiskt väldigt fint & klokt,
      ~ & vi pratade om det bara häromdagen
      mamma och jag .. igen. glad att hon sa
      så där .. förstod inte riktigt innebörden,
      på riktigt, av det då [det kan jag ju se nu],
      men det gjorde något med mig.. fint ! :)

      tack själv ! tack för att Du är här.





      h




      Radera
  5. Oh here gud så fina bilder Hanna!

    (och vilken kropp hon har den där lilla musan!)

    SvaraRadera
    Svar


    1. T A C K ! :)

      ja, hon har ju det !
      bikram yoga. ;)





      Radera
  6. Det är så vackert så man blir som helt stum....stum av beundran...

    Ni är magiska

    SvaraRadera
  7. Oh my! Fantastisk vakkert! Bilder, ord, alt.

    SvaraRadera
  8. Å du ska bara veta... hon, du, kommer att finnas med dig resten av livet... jag har med mig i alla mina åldrar... precis likadan inuti, längst in,,, bara en massa erfarenhet som hänger som flerfärgade sidenhängen runt mig... ibland så kommer jag fram, den jag som lärde sig simma... tänk att en sån lärdom sitter så djupt... som om det var igår...över ett halvt sekel sedan... Ändå är havet långt borta... Men jag vet varför! Vi är vatten!
    kram EM

    SvaraRadera
    Svar


    1. ja, det hoppas jag att hon kommer att vara.
      vi är närmare varandra än på länge också.
      det är fint. :)

      vackert med flerfärgade sidenhängen ..
      ett skönt sätt att se det på. tack, em.

      vi är vatten. amen.

      :)

      kram,

      h


      Radera
  9. du tar andan ur mig, varenda gång. och det är inte bara dina bilder utan även din text. herregud så vackert!

    SvaraRadera
  10. jag kan känna igen mig så mycket i dina ord.
    ibland så mycket att det känns som de är mina egna upplevelser och tankar.

    kan du inte någon gång berätta mer om din resa?
    berätta hur den där flickan förvandlades till den fina och begåvade människa du är idag?

    ♡ t

    SvaraRadera
    Svar


    1. vad fint .. Dina ord gör mig glad.
      det är vackert med igenkänning. :)

      .. oj.. tack .. det kan jag kanske.. :)
      svårt det där med dels att berätta om
      sig själv ['är det verkligen intressant?'
      kan jag tänka] & dels hur pass privat
      man ska vara; hur mycket man ska
      lämna ut .. m e n personlig vill jag ju
      vara, ~ så det kan säkert bli ..
      tack för att Du hejjar på ! :)


      ♡ hannah


      Radera
  11. Såååååå fint, älskar dina bilder och texter!
    Tack för att du delar med dig av allt det fina;)

    SvaraRadera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...