8.21.2011

nostalgi

vet inte vad det varit med den här helgen ..
eller kanske vad det varit med mig den här helgen.

här sitter jag i alla fall. stirrar in i noël’s öga & finner inte orden 
för det som far rundor i mig, 
jag ser bara likheterna. familjedragen.
& så blir jag nostalgisk. så in i hellskotta nostalgisk.

han ligger utslagen på ett kalas, precis som jag & mina systrar gjorde.
killa mej
då var det mamma eller vänner som killade oss på ryggen; 
i soffor, på gräsmattor, dröjandes kvar vid bordet dukat till fest,
~ med hakan i händerna vaggades vi av killet & sorlet från de vuxnas
skratt & vilda diskussioner.
nu är mamma mormor,
~ & hon, eller någon annan, killar noël.

det är så speciellt det där med vad det är som blir kvar; ärvs ner.
generation efter generation.

det är så speciellt det där med att höra hemma
familj. vilket vackert ord. 

av oss tre systrar 
( varav jag är i mitten ) blev lillasyster först,
~ & fick noël på julafton för snart tio år sedan.
först nio år senare kom nästa. bella ..

kanske blev den koncentrerad den här helgen;
silad genom två kalas med älskade ansikten, bekanta berättelser & enkla skratt,
~ den där bitterljuva insikten om alltings förgänglighet.
när den kommer nära & känns, Ni vet?

gud, vad jag kan längta tillbaka då. 
jag kommer aldrig bli barn igen. 
det är ju liksom givet, men inte alltid något som känns.. i hela kroppen.

för ja, ~ det är nog det. att när jag ser noël så .. 
då vill jag tillbaka till somrarna i stugan i de djupa tiveds-skogarna.
tillbaka till när pappa hade trassligt, lockigt hippiehår. 
tillbaka till att lära mig simma i sjön; med mammas vackra, solbrända fötter som riktmärke, 
glittrandes vattendroppar borta vid bryggan.
tillbaka till tre vuxna & fyra barn nedklämt i ett tassbadkar ute bland ängsblommorna;
tillbaka till skratten när alla klev ur & det inte fanns en millimeter vatten kvar. 
tillbaka till sommarkvällarna med robin hood fester,
~ & keramiker, dansare, fotografer & skådespelare runt bordet fullt av 
vinglas, blommor & brokigt porslin.  

tillbaka till mitt eget ’killa mej’.

jag ska stänga ner här nu, gå och vara i nuet lite. 
äta vattenmelon och choklad, ~ & snusa min man i nacken särskilt mycket. 
nog nostalgi för i dag. 
men jag är ganska säker på att jag kommer att undra 
går den här känslan någonsin över helt?  
kommer jag alls, vid någon tidpunkt i mitt liv, helt & hållet acceptera 
att jag aldrig blir barn igen?

{papa & bella | bella gillar yoghurt}



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...