8.03.2015

FROM the FORGOTTEN FILES | BALI BLUES






medan jag börjar arbeta i dag lyssnar jag på en podcast.
de pratar om bali och jag påminns om de mappar jag,
mitt fortsatta sorterande av kraschade hårddiskar,
satt och log över innan helgen. tänker att de får bli nästa
att dammas av och tas fram i ljuset för er.

varje fil, felmärkt och felplacerad är nu som att öppna ett kuvert
som man vet kommer att innehålla ett brev från någon saknad.
allt kommer tillbaka när fotografierna och orden vecklas ut
och plötsligt blir man påmind
om deras drag, deras språk, om stunden, med full kraft.

just de här fotografierna är från 2013
- & några av våra allra första resor till gudarnas ö.
många av er har sett de flesta av de här fotografierna innan,
men ni är också så många nya här, vilket är fantastiskt i sig.
och de här fotografierna, en bråkdel av alla bilder från bali,
stunderna & upplevelserna som de är sprängfyllda av,
äger en så stor del av mitt hjärta att ska man veta något om mig,
då måste detta vara med. deras drag, deras språk.
alla är dem små blå kuvert som vecklar ut hela världar.








jag har inte fotograferat produkter åt love warriors i år
(utöver den foto konst jag gör exklusivt för dem så klart),
så bali-längtan är svårare än någonsin. 'krigarnas' resor dit har 
varit något alldeles visst, något som är mycket svårt att sätta ord på.
jag har försökt här och där men det är som med alla riktiga kärlekar,
svåra att berätta om när precis varenda klichée plötsligt är sann.
det är en kärlek jag aldrig kommer glömma så länge jag lever, 
men också hoppas att vi får återse tillsammans snart igen.

det är en kärlek så stark att vi glömde våra rädslor,
- & att vi ens någonsin hade några. 
en kärlek som fått oss att se annorlunda på oss själva,
som ställt och besvarat varenda fråga.








så klarnar det, som det så ofta gör när det sorteras,
läggs på plats och också ses tillbaka på,
att ja, precis så är det. ska man veta något om mig
då måste det här vara med. bali. blåbär och vanilj ljuset.
precis som min tidiga ungdoms nätter. och the blues.
den som jag ofta slås av att ni är så många som verkar kunna
både läsa, - & förstå förvånansvärt väl,
mellan mina rader och bortom de blå tonerna i bilderna.
den melankoli som också förutsätter den
totala kärleken till livet.











ni som varit här sedan länge och kan läsa mellan raderna,
- & alla ni nya som precis börjat dechiffrera mitt språk,
tack för att ni är här och för alla fantastiska mail på sistone.
tänk gärna högt, jag tycker så mycket om era ord.
och fråga om ni undrar något. nyfiken ska man alltid vara.


med kärlek,


h




wardrobe is from love warriors
with the exception of my old savannah duster from spell
in image n°9 and the blue kimono in image n°11
model is amazing friend & eternal travel companion 
sara n bergman with the exception of the ones where
i happened to stick myself - image n°8, 11 & 12
(thank you for clicking the shutter there, emma & sara)
peace sign is handpainted for me by sara 
© hannah lemholt photography







//



as i start working this morning, i listen to a swedish podcast.
in this episode they talk about bali and i am reminded of the folders i,
in my continued sorting of crashed hard drives,
sat and smiled over before the weekend.
now thinking that they’ll get to be the next
to be dusted off and brought out into the light for you.

each folder, mislabelled and misplaced,
is like opening an envelope you know will contain
a letter from someone you miss.
everything comes back to you, when the photographs
and the words unfold. and suddenly you are reminded of
their features, their language.
reminded about the moment, with full force.

these photographs are from 2013,
- & some of our first trips to the island of the gods.
many of you have seen most of these photos before,
but you are also so many new readers here,
which is amazing in itself.
and these photographs,
a fraction of all my photos from bali,
the moments and experiences that they are infused with,
possess such a large part of my heart,
that are you to know me, this must be part of it.
their features, their language.

they’re all little blue envelopes 
that unfolds entire worlds.




i haven’t photographed products for love warriors this year
(in addition to the photo art i make exclusively for them, of course)
so the bali-longing is more severe than ever.
the 'warrior' trips there have been something truly special,
something that is very difficult to put into words.
i have tried every now and then, but it's like with any real loves,
hard to talk of as just about every klichée suddenly is true.
it is a love i will never forget for as long as i live,
but also one i hope that we’ll get to see again together soon.

it is a love so strong that we forgot our fears,
- & that we even ever had any.
a love that has given us a different view of ourselves.
one that asked and answered every question.




and so it is clarified, as so often is when things are sorted,
put in their place, - & also looked back on,
that yes, that’s it.
if you are to know me, this must be part of it.
bali. the blueberry and vanilla light.
just as with the nights of my early youth.
and the blues. the blues that i’m often struck by how you are
so many that seem to be able to both read,
- & understand surprisingly well,
between my lines and beyond the blue tones of the pictures.
the melancholy which also requires the
total love of life.



for you who’s been here a long time and can read between the lines
and for all you newcomers who’s just begun to decipher my language,
- thank you for being here
and also for all your beautiful e-mails lately.
think out loud, i much love your words.

and ask if you have questions.
curious, one should always be.


with love,


h






7.22.2015

HOLD STILL









jag har blivit nykär i kardemummakaffe.
det har åter blivit en stillsam ritual i min dag, om än smått
våldsam i det att de små fröna ska ur sina kapslar
och sedan slås sönder i stenmorteln. men doften. doften.!

mina dagar är ganska stillsamma, de när jag är ensam hemma och arbetar.
lägenheten är bara lågmäld jazz eller klassisk musik ur högtalarna,
ljus som brinner i långa lågor och dämpade rum med tunga gardiner.
allt det som sprakar pågår inuti och ut i fingrarna, - in i bildarbetet.
jag tycker om att dela de där små stunderna då jag kommer upp till ytan nu.
allt är lite omvänt kanske. att stormen pågår där nere i djupen
och ovanför, utanpå, är det alldeles, alldeles spegelblankt.


  






ett paket väntar plötsligt utanför dörren. mitt i bryggandet.
ett buret med knastrande röst över den lite gammaldags intercom-telefonen.
i’ll buzz you in, svarar jag på barfota fötter, letar nyckel
och tänker herregud, vad har jag på mig? h a r jag något på mig?!
dustern behöver bara svepas om lite,
så är det anständigt nog att öppna för den som bär paket. 
jag måste se ut som ett yrväder, ler jag inåt och mot henne utanför,
medan jag skriver på den där märkliga plattan som det är stört omöjligt
att få till något ens likt sin riktiga signatur på.

enjoy the day, my love säger hon
och försvinner lika snabbt som hon kom.
jag tänker för hundrade gången hur fina de är här,
helt naturligt, i sitt tilltal till främlingar. även sådana som 
måste se ut som om allt inte står helt rätt till i huvudet,
alternativt sysslar med suspekta experiment i skum belysning.









ur paketet ramlar ett kort. jag älskar Dig. e.
fint är det när bara första bokstaven, eller handstilen egentligen,
avslöjar för en vem något är ifrån. nu en lillasyster.
jag vet inte varför jag ens blir förvånad att hon hittat något jag
hett önskar mig, utan att jag ens visste om det själv.
en av mina absolut favorit-fotografer, sally mann,
har precis gett ut en biografi, som jag alldeles missat.
jag kan inte låta bli att bläddra lite direkt och falla in i språket.
men så stillar jag mig, gör färdigt kardemumma kaffet,
tänder ett ljus som doftar solmogen tomat, - & mjukt syrliga svarta vinbär
och drar upp benen under mig i den linneklädda fåtöljen i köket.

jag har blivit nykär i kardemummakaffe. och en fotograf.
det har åter blivit en stillsam ritual om dagen,
att mala kryddor och pausa i arbetet med en bok i köket.

har någon av Er läst de här memoarerna?
jag ska återkomma med tankar när mina,
just hold still - ritualer, är över. 


med kärlek,


h

beautiful magazine is bare with stunning cover photography
by gabriela celeste | linen & lace is towel from the new LW range |
| thank you, beloved baby sister e
the portrait is of my little muse lina lindholm - a sneak peek
and an extra from the upcoming fira a/w '15 look book
the lovely twist on a fishbone braid is by magic miss madsen |
music is favorite my little brown book with duke & coltrane |
little graphite & aquarelle clovers are made for me by
amazing friend & illustrator sara n bergman
© hannah lemholt photography




//



i have fallen in love, all over again, with cardamom coffee.
it has once again become a still ritual of my day,
albeit a bit violent in that of the small seeds being crushed
in the stone mortar. but the scent. the scent.!

my days are pretty tranquil, those of me home alone, working.
the flat is all quiet jazz or classical music from the speakers,
candles burning in long flames and muffled rooms with heavy curtains.
all that sparkles is on the inside, out thru the fingers,
- & into the photographic work of editing.
i really like sharing now, those simple moments of coming up for air.
everything is a little in reverse perhaps. in that the storm is going on down there
in the depths. and above, on the surface, it is entirely still. a lake placid.



a parcel awaits suddenly on the doorstep. in the middle of brewing.
one carried on a crackling voice over the somewhat old-fashioned intercom.
i'll buzz you in, i answer on naked feet, key searching, thinking,
jesus, what am i wearing ? i a m wearing something, aren’t i ?!
the duster just needs to be wrapped around me a little,
to be decent enough for opening the door to the one carrying parcels.
i must look like a madcap, i smile inwardly and towards her,
as i write on that strange digital clipboard, where it is perfectly impossible
to get something even remotely resembling your real signature down.

enjoy your day, my love, she says
and disappear just as quickly as she came.
i think to myself, for the hundredth time, how beautiful they are here,
so naturally, - in their speaking to strangers. including those who
must look as if they lost at least half their marbles,
alternatively is engaged in dubious experiments in dim lighting.



out of the package falls a card. i love you. e.
how lovely it is when only the first letter, or handwriting really,
- reveals to you who something is from. this time a little sister.
i don’t know why i’m even surprised that she has found
something i feverishly desire, without even knowing it myself.
one of my absolute favourite photographers, sally mann,
has just published a biography, which i’ve completely missed.
i can’t help but flip some of the pages right away and fall into the language.
but then i calm down, finish making the cardamom coffee,
light a candle that smells of sun ripe tomato, - & softly tangy blackcurrant
and pull my legs up under me in the linen-covered armchair in the kitchen.

i have fallen in love, all over again, with cardamom coffee. and a photographer.
it has, all over again, become a still ritual of my day,
to grind spices and pause from work with a book in the kitchen.

have any of you read these memoirs?
i'll return with thoughts when my, hold still - rituals are over.


with love,

h


x






7.17.2015

BAREFOOT TRAVEL









jag packar upp någon flyttlåda varje dag.
det är märkligt, tänker jag, - att jag har så mycket strandfynd.
jag sorterar snäckor och skal i högar. sorterar minnen.
minns att jag i mina första flickrum alltid hade strandfynd omkring mig.
enorma vippor av strandråg som jag hängt på väggen.
sjöborreskal i urblekta regnbågsfärger fyllde en stor skål.
dem hade jag tagit med mig som någon slags greklands-gisslan efter
att ha stuckit mig rejält på en av de levande varianterna. 
jag hade hela vänstran full av svarta, långa taggar, när jag hävt mig upp
på en klippa efter att ha dykt efter skatter.
de vackra, väderbitna, gamla fiskegubbarna i hamnen plockade taggar och
grillade sedan den skyldiga och ett gäng andra,
med citron, åt oss den kvällen.

jag tvingar mig att sortera i de kraschade hårddiskarna en stund varje dag.
det är inte konstigt, tänker jag, - att jag längtar efter semester.
fotografier från plåtning i marocko trängs med mängder av bilder från bali.
sand. strand. pepparkakshud. och så den där friheten,
den som har något väldigt vackert, sensuellt över sig och som verkar vara
reserverad för när man har spenderat så pass mycket tid i tunna klänningar, barfota,
att huden hunnit mörkna mjukt & själen ljusna kraftfullt.
jag lägger det här, för Er att dela, medan jag återigen tänker på
detta mitt arbete, detta liv som blivit; alla dessa vackra ögonblick.
jag hanterar dem varsamt,
samlar dem som skatter i mellanrummen mellan snäckorna.
tackar om och om igen, - ut i det inte så tomma intet.







och så går jag ständigt barfota, på de där mattorna
som jag så förbenat gärna vill riva upp,
för att ta fram lägenhetens beautiful bones.
och så är väl även detta någon slags barfota resande,
i livet.


med en hel massa kärlek,

h




image n°1 | selfportrait from this morning
image n°2 | some of all those shells collected on a straw hat
image n°3, 4 & 5 | my little muse shot in morocco this winter for the
look book marrakech intense - fira s/s '15 | mua & hair : miss madsen 
© hannah lemholt photography




//




i unpack one or two moving boxes every day.
it’s strange, i think to myself, - that i have so many beach finds. 
i sort shells and corals in piles. i sort memories.
remembering that in my rooms as a child, i always had beach finds around me.
armfuls of huge lyme grass hung on the wall.
sea urchin shells in faded rainbow shades filled a large bowl.
i had brought them with me as some kind of greece-hostage,
after getting stung quite heavily on one of the living versions.
i had my whole left palm full of black, long spines, after having heaved
myself up on a rock after diving for treasures.
the beautiful, weathered, old fishermen in the port, picked spines and
then barbequed the guilty one and a bunch of others
in lemon for us that night.


i make myself sort thru the crashed hard drives for a while every day.
it’s no wonder, i think to myself, - that i long for a holiday.
photographs from the shoot in morocco crowds with a multitude from bali.
sand. beaches. gingerbread skin. and that certain freedom,
that has something very beautiful and sensual about it,
- showing in the eyes and that seems to be reserved for
when you have spent enough time in sheer dresses, barefoot,
- & the skin’s had time to softly darken
and the soul to forcefully lighten.
i put it here for you to share, as i, yet again think of
this job of mine, this life that has become;
all those beautiful moments. i handle them gently,
collect them like treasures, in the space between the shells.
i say thank you, again and again, - out into the not so thin air.



and then i walk barefoot constantly, on these carpets
that i so desperately want to tear out,
to reveal the flats beautiful bones.
and so this too, is some sort of barefoot travel,
of life.



with a whole lot of love,

h


x




7.16.2015

ART FOR MOSAICS









jag hade låda efter låda fylld med vykort & fotografier, tidningsurklipp & printar
och en stycken mosaikbård som jag inte var alldeles förtjust i, 
på den fina lilla gästtoaletten här i nya, gamla lägenheten.
det var därför art for mosaics blev till,
med 20 minuter och en rulle washi tejp till hands.
kom in, - den är stor nog att trängas två på, minst..







runt, runt, överallt där bården fanns på ett ungefär, tejpade jag upp bilder.
eget arbete, vykort från runt i världen och vackra tidningsurklipp.
här är ju fantastisk takhöjd med stuckatur överallt
och alla fönster är de där magiska jag tjatar på Er om,
för att jag är så barnsligt förtjust i att de dras upp, som på film.
vaskar, toaletter och kranar är gamla och fina,
men vi hyr bara än så länge, så då får man hitta på
tillfälliga lösningar där man vill göra det till mer sitt eget.
till och med kroken jag inte gillade toppen på tejpades för, med mästaren
roversi's vackra fotografi, för att följa linjen runt i rummet
men ändå kunna använda till de där halsbanden som åker allra mest av och på.
till sist kom koushi lampan upp, med hjälp av lite klättrande och
nu är jag där inne, på gästernas toalett, mer än jag egentligen behöver.










ingen hjärnkirurgi till förändring direkt.
men konst kan vara många saker. det tycker jag är fint.

med en hel massa kärlek,


h




image n°1 | the gold turban comes on when i need some flair - from beyond retro
image n°2-6 | details from a favourite little room | bought the mark eden schooley koushi lamp
at artilleriet - if you’re in the uk lovely bodie and fou sell it too |  
image n°7 & 8 | extra portrait from morocco for fira s/s '15 marrakech intense
all spell and the gypsy collective for kiss johanna look book la belle heir |
model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen

© hannah lemholt photography





//


i had box after box filled with postcards & photographs, newspaper clippings & prints
and one mosaic border that i wasn’t too fond of, in the beautiful little guest toilet
here in the new, old flat. and that’s why art for mosaics came to be.
20 minutes and a roll of washi tape at hand.
come in - it is big enough to crowd two people, at least..

round and round, roughly wherever the border was,
i simply taped up images. my own work, postcards from around the world
and beautiful newspaper clippings that i’ve saved.
we have an amazing ceiling height with stucco throughout
and all the windows are those lovely ones i keep hassling you about,
just because i'm childishly fond of that they pull up, like in the movies.
the sinks, the closets & the faucets are old and beautiful,
but we only rent this place so far and that makes for having to find
temporary solutions, that make it all more one’s own.
even the old hook i didn’t like the tip of, i covered, with the master,
- roversi’s beautiful photography, - to follow the line around the room
but still be able to use for those necklaces that come on and off the most.
finally the koushi lamp shade went up, with some wobbly climbing
and now i’m in there, in the guest bathroom, more than i really need to.

it’s not rocket science, this make over.
but art can be many things. and that’s beautiful to me.

with love,

h

x





7.14.2015

GREY SKIES, GOLDEN LININGS








sommaren som regnade bort. kanske ska den minnas så, det här året.
fast den har guldkanter också, mot allt det mullrande mörkgrå.
vi har nyss flyttat in i det här sekelskifteshuset,
med de stora rummen och overklig takhöjd, stuckatur och korridor.
jag sitter, när jag behöver fästa blicken längre bort än på datorns skärm,
på den långa puffen i hallen, med fönstret uppdraget, en kopp te & grusiga ögon.
musik fyller innegården och jag undrar om det är pink floyd's david gilmore,
grannen, som delar med sig mellan murarna. katten lyssnar också.
och som jag njuter av det där att inte veta vad för toner som ska komma näst,
när någon annan väljer takten eller komponerar klangfärgen.
och det är alltjämt mullrande mörkgrått, men med gulkdkant.








jag arbetar mest. har aldrig varit så blek en sommar.
sneglar på vännens instagram bilder från maldiverna och kan knappt ta in det.
längtan efter nakna fötter i sand liksom väller in över mig.
hon skickar bilder där hon kisar mot mig och skickar pussar med pepparkaks-hud.
herregud. sparka med brunbrända, perfekt vitt sandiga fötter,
på en likblek som ligger, whaj dånt jo svarar jag.
men jag ler från öra till öra. hon dricker vattenmelon-juice för mig, 
min favorit från våra resor till bali, - & skickar med ett skål för Dig, honey !
 då är det enkelt att tycka att regnet mot badrumsfönstret är som om på beställning,
för att in emellan arbetet ligga i långa skumbad med levande ljus omkring.
jag njuter av det där att inte veta vad för toner som ska komma näst,
när någon annan väljer vyer eller klurar ut kompositionen.
och det är alltjämt mullrande mörkgrått, men med guldkant.









vi har inte ett enda bord men ungefär trehundraelva flyttkartonger.
jag har också en hel massa linnegardiner över från när jag bodde i studion mellan fälten.
så jag ställer tre eller fyra flyttkartonger på rad, på olika ställen i lägenheten
och draperar linne runt och knyter på kortsidorna. 
you're a magician, baby ! ler the spartan fascinerat uppifrån en stege
och fattar liksom inte riktigt hur fint det är att han alltid verkar tycka att
jag är något slags magiskt väsen och alltid förvånar mig med hur han ser på saker.
och som jag njuter av det där att inte veta vad för toner som ska komma näst,
när någon annan ser med sin syn eller målar med så andra färger.
och det är alltjämt mullrande mörkgrått, men med guldkant.

och med en hel massa kärlek,


h





image n°1 | portrait from the shoot for upcoming fira a/w '15
model : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen
images n°2-6 | everyday stills from home
© hannah lemholt photography



//




the summer that was washed away by rain. maybe that’s how it’ll be remembered, this year.
though it has golden linings too, against all that rumbling dark grey.
we have just moved into this fin-de-siècle-house,
with the large rooms & incredible ceiling hight, stucco & corridor.
i sit, when i need to fix my gaze on something farther away than the computer screen,
- on the long ottoman in the hallway, with the window pulled up, a cup of tea & tired eyes.
music fills the courtyard and i wonder if it is pink floyd’s david gilmore,
the neighbour, who’s sharing between the stone walls. the cat listens, too.
and how i enjoy the not knowing what tones will come next,
when someone else chooses the pace or compose the tone-colours.
and it is still a rumbling dark grey, but with a golden lining.


most of all i work. have never been so pale any summer of my life.
i glance at my friend’s instagram photos from the maldives
and can hardly take it in. the longing for naked feet in sand surges into me.
she sends pictures where she’s squinting at me, sending kisses with gingerbread skin.
jesus ! kick with tanned, perfectly white sandy feet,
on someone deadly pale when they are down, why don’t you. i reply.
but i smile widely. she’s drinking large watermelon juices for me,
my favourite from our trips to bali, - and sends here’s to you, honey !
  it is easy then, to find that the rain against the bathroom window is as if arranged,
for the in-between-work-lying in long bubble baths with candles all around.
and how i enjoy the not knowing what tones will come next,
when someone else picks the views or figure out the composition.
and it is a still a rumbling dark grey, but with a golden lining.


we don’t have one single table but about threehundredandeleven moving boxes.
i also have a whole lot of linen curtains to spare from when i lived in the studio between the fields.
so i put three or four moving boxes in a row, placed in various ways in the flat
and drape linen around, tie the ends of the short sides.
you're a magician, baby! the spartan smiles, fascinated from the top of a ladder
and doesn’t even know how beautiful it is that he always seems to think
i'm some kind of magical creature and always amazes me with how he sees things.
and how i enjoy the not knowing what tones will come next,
when someone else shares their outlook on things or paint it with such different colours.
and it is a still a rumbling dark grey, but with a golden lining.

and with a whole lot of love,


h


x




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...